tisdag 25 augusti 2009

Klick, klock, klack, smack mm

Masibonisane

Morgonstund har guld i mun, imorse fick vi lite varmvatten att tvätta håret i = GUDOMLIGT! Så nu ser vi fina ut på bild igen (tur för er att man inte kan känna lukt på bilder).

Idag har vi varit på ytterligare två skolor, Masibonisane och Qakwini. Namnet Qakwini är förövrigt ett bra exempel på att språket Zulu innehåller klickljud och uttalas klick(smacka med tungan)-akwini. Krävs en hel del övning för att få det rätt, vi kämpar! Speciellt med tanke på att de har ca 10 olika klick-ljud. Typ, tungan mot gommen, tungan åt vänster, tungan åt höger-vänster-mitten-vänster... Ni fattar, hög risk för tungvrickning!

På Masibonisane väntade ett gäng elever som skulle få supportutbildning. De fick vara med och intallera ny programvara, vi gav dem också en lektion om virus och hur man använder antivirusprogram. Även på denna skola hade de dock en dator som var svårt infekterad med virus och som inte ens gick att starta. Efter några timmar fick vi den iallafall att fungera, än en gång vinner CESA över Virusen! Yay!

När vi skulle gå fick vi ännu en gång hjärtat i halsgropen då skolans rastklocka ringde. Vi misstänker starkt att dessa är donerade flayganfallssirener =). Ljudet som för dem betyder "nu är det rast" får oss att vilja slänga oss på golvet och ta skydd för eventuella bomber.

På skolan Qakwini skulle vi installera en dator. Kommukationen här verkar dock inta alltid vara den bästa och rektorn verkade inte ha en susning om vilka vi var eller att vi skulle komma. Men datorn ville han gärna ha! Efter att ha dubbelkollat med Star for Life-kontoret att vi var på rätt skola vågade till slut installera datorn.

Söta barn med sockerrör

Efter att ha kommit hem tidigare än beräknat beslöt vi oss för att ta en promenad i området. Vi stötte då ihop med några elever som var på väg hem från skolan. De har en (enligt dom) kort gångväg på 5km till skolan som de går varje dag, i väder och vind (och vi gnäller på att vi suttit länge i bilen och vill sträcka på benen!). Vi kände oss lite ärade att så nära få uppleva och dela deras vardag. Vi gick och pratade, bytte adresser och njöt av den otroliga natur som de bor och lever i. Josef vågade till och med tacka ja till erbjudandet att smaka på ett sockerrör som en av eleverna åt av.

På väg hem


Dagens tips: Shosholoza ("go go train"), Sydafrikas mest populära låt som handlar om Sydafrikanska arbetare som vill att tåget ska gå fortare på vägen hem.

4 kommentarer:

  1. Noterar på era foton att ni befinner er i tämligen glesbebygda områden. Vilken fantastisk natur! På hur stort område ligger skolorna/
    rör ni er? Har skolorna sinsemellan något samarbete? Dagstemp resp. nattemp?
    Klart grabben vill ha sockerrör!

    SvaraRadera
  2. Ni skriver om språket Zulu. Vilket modersmål har man egentligen? Är folk flerspråkiga? För jag antar att ni inte har fått en snabblektion i Zulu.
    Klick klock på er också!
    /Ronni

    SvaraRadera
  3. Skolorna ligger allt mellan 1 till 200 km bort. Skolorna tillhör alla Star for Life, men har inte så mycket kontakt med varandra, inte vad vi märkt i alla fall. Dagarna är som varma svenska sommardagar men nätterna är kallare, som kallast har det varit 7 grader.
    Det var kul att få smaka på sockerrör igen, jag minns att jag köpte det i Nepal!
    /Josef

    SvaraRadera
  4. Sydafrika har många modersmål. Det området vi befinner oss i, Kwazulu-Natal, har de flesta Zulu som modersmål och engelska som andraspråk. De flesta pratar engelska flytande, så vi har inte behövt lära oss någon Zulu (vilket är nästan omöjligt). Namnet på det nya inlägget är det enda Zulu vi kan.

    /Sandra

    SvaraRadera